En hemsk historia som utspelar sig i England

I våras åkte Cattis och jag på en trädgårdsresa i Södra England. Vi åkte tillsammans med 3 andra trädgårdstokiga väninnor och vi hade planerat hela rutten och alla trädgårdsbesök helt själva. Till vår hjälp hade vi NGS 'The Yellow Book'.
Vi besökte alltså många privata trädgårdar.

På resans tredje dag körde vi bil i tre timmar för att besöka den här trädgården, som denna rysliga historia handlar om: Old Buckhurst i Edenbridge.

Och vad är det nu som är så rysligt då?
Jo... På något sätt hade vi fått för oss att det var en modern trädgård vi skulle besöka. Och efter ett antal klassiskt engelska trädgårdar med blommande blåregn och Buxbom och Pioner såg vi det som frisk fläkt att få se något nyskapande.

När vi kom fram, var det en typisk Engelsk trädgård. Och vi blev besvikna. Vi blev så besvikna att vi lät det hela grumla vårt seende och vi missade hela trädgården.
Jag knäppte några snabba bilder och vi struttade runt lite och kikade och totalsågade alltihop (i stort sett). Och det är det rysliga med det. Vi missade stora delar av trädgården, jag kikade mest genom kamerans lins och vi åkte därifrån med orden – Äh, det var väl inte så speciellt!

En månad efter att vi kommit hem från resan, träffades vi hemma hos ena tjejen, drack lite vin och tittade på allas bilder på stora platt-TV´n.
När Old Buckhurst dök upp på skärmen blev alla tysta...
Sen sa någon... – Var det den trädgården vi sågade? Oooooo.... Shit! Varför tittade vi inte närmre?

Nedan kommer ALLA bilder som jag tog. Jag har inte plockat bort en enda. Jag bara fotade slentrianmässigt, men man ser ändå att det är något alldeles speciellt med trädgården. Huset (minns jag) är från slutet av 1500-talet...  

Cattis sittandes på den snygga trädgårdsbänken.