Bambu med aggressiva rötter

Bambu är en fantastiskt vacker växt. En av fördelarna är att den är städsegrön, den behåller alltså sina gröna blad även på vinterhalvåret. Den rasslar fint i vinden, och har ett lite exotiskt utseende.

 

Men, när man planterar en bambu, gäller det att veta vad det är för sort man väljer.

Vissa växer med en rotklump (t ex Fargesia, Bergbambu) medan andra växer med utlöpare (Phyllostachys, Sasa m fl). 

Dessa utlöpare kan vara otroligt aggressiva, och spridningen svår att få stopp på. Det poppar alltså upp små bambuskott överallt runt plantan. Detta gäller inte alla bambus som sprider sig med utlöpare, en del är faktiskt rätt hanterbara och stannar på sitt planteringsställe.

 

 

Jag har själv planterat en Phyllostachys nära tomtgränsen, som började poppa upp inne hos grannen efter några år.
Och grannfrun har gjort samma sak.

Bilden ovan och nedan visar grannfruns Bambu (Phyllostachys aurea), som skjutit några små vackra skott i vår carport. Inte så farligt tyckte jag, det är bara en liten rot som kommit nära kanten...

 

Det visade sig vara liiite värre.

 

Rötterna till denna Phyllostachys aurea sträckte sig  längs hela carporten och ca 1,5-2 meter in. En enorm växtkraft.

Nu var det ju bara sand under stenarna, så rötterna gick enkelt att ta bort.
Moderplantan grävdes upp, rötterna kortades in och den planterades om med rejäla rotspärrar. Sen la vi tillbaks plattorna igen. För både grannfrun och jag ville ha kvar Bambun, som är så otroligt fin.

Men jag vill med inlägget visa hur rötterna sprider sig, och inte ignorera rådet om rotspärr på just de sorter som sprider sig med utlöpare. 
Fråga gärna på plantskolan när du köper plantan, vilken typ av rotsystem den har.

 

Det såg inte så farligt ut... Ett litet skott... Tills vi började lyfta på plattorna.

Bilden ovan visar en Bergbambu, Fargesia. Den har en rotklump och behöver ingen rotspärr.

Dessa gula stammarna med gröna ränder, tillhör en Phyllostachys som sprider sig med utlöpare. Ska alltså planteras med rotspärr.

Phyllostachys har ofta suveränt spektakulära stammar (gula, randiga, svarta, zig-zag-formade, frostigt gröna m fl). Och de kryllar inte sina blad när det är varmt eller kallt, som Fargesians blad gör. De är otroligt vackra. Men, en riktigt kraftig och djup rotspärr som helst är  ihopsvetsad i sidorna så att ingen rot kan hitta någon öppning, är ett måste. Gärna av tjock plåt.