To publish is to steal

To publish is to steal, var det första jag fick lära mig i reklambranschen 2003.
För allt du gör, har alltid gjorts någon annanstans av någon annan. Man är inte så unik som man tror. Så är det ju oftast... Eller blir man helt enkelt inspirerad av något bra som man ser.

Och mina trädgårdsidéer är ju HELT unika... Eller hur? Nja... Jag gjorde en djupdykning i mitt bildarkiv och förfasades nästan när jag såg hur otroligt lättpåverkad jag är av andras skapelser. Men samtidigt är det underbart. Att man kan ta med sig en idé, en tanke, hem från en resa och återskapa det hemma.

Här ser ni mitt uppstammade Blåregnsträd. Och här ser ni var jag fick idén ifrån. Jag såg det på Wisley Gardens i England 2009. Jag snodde hela idén, med svart stolpe och allt., Skäms, Eira...

Pergola hade vi redan 2004 och hela uteplatsen... men när jag hade sett Ulf Nordfjells Show Garden på Chelsea 2009, målades pergolan här hemma svart och alla krukor fick svart färg. Och alla växter i krukorna skulle vara silverbladiga eller vitblommande...

Jag minns att jag fotograferade den här lilla vintergröna bollen i en zinkspann i Förbjudna Staden... Jag tyckte det var så snyggt. Väl hemma blev det Terracottakruka och Bollthuja, men idén reste med mig hela vägen hem från Kina.

Träbrygga/spång och småsten vid sidan. Snyggt tyckte jag och tog en bild på det på Islandresan. Bryggan hade vi, men vid hemkomsten öste vi mängder av sjösten längs kanterna. Här har Gullbandsgräset och Randgräset vuxit över dock och skymmer lite.

Spireabollarna... Ja, de såg jag ju i Danmark... Och jag visste direkt vad jag skulle göra med mina när jag kom hem. Och det gjorde jag. Klippte dem alltså. Och det har jag gjort varje år nu ända sedan 2004. De har blivit underbart täta och skotten har en sådan vacker färg.

Så där, lite bekännelser från en trädgårdsdesigner...